Någon konstig känsla av saknad
Syskon. Pratade med brorsan idag, han har sin sista tenta imorgon. Kalle läser byggingenjör i Gävle & verkar trivas väldigt bra. Nu när man inte ser honom så ofta så måste jag erkänna att jag saknar honom. Visst, han kan va en riktig gris ibland, men sånt hör väl syskon till, right?
Det är inte som förr i tiden, så fort vi åkte bil tillsammans så klöste vi sönder varandras händer och armar för att man satt "för nära". Helt sinnes så vi har slagits och bitits genom tiderna. Som tur är sånt över. Nu är det bara förnedrande ord som gäller. De är bara att gilla läget. Syskon är syskon :)
Om drygt två veckor när vi har umgåtts några dagar kommer det nog vara krig hemma igen. Som på den gamla goda tiden...
Kommentarer
Trackback