.

Idag var en historisk dag för min tappra träning. En längre period har jag haft som mål att springa en mil. Jag har aldrig pallat det då jag snabbt velat hoppat av de där jädra bandet & gjort något annat istället. Men idag mina vänner kom jag över den tröskeln, vet inte om det var det dåliga matintaget eller av ren vilja som jag tog mig igenom målet! Jag sprang (utan att stanna) kan tålas att anmärka en hel mil. Jag har nog aldrig varit så stolt över min egna vilja som idag. Trodde inte att den fanns där, men även jag kan chocka mig själv ibland.
Nöjd & glad brud går nu o lägger sig med lite bättre samvete. Imorgon väntar en ny träningsdag o då ska jag inte utmana ödet o försöka igen. Nöjd för det lilla.


Puss & godnatt! :)